Niob (dianium), atomnummer 41 i det periodiska systemet, uppvisar en av de mest invecklade upptäckshistorierna av alla grundämnen. Upptäckten av niob är därför en bra illustration på det naturvetenskapliga sättet att öka mänsklighetens kunskap. Här finns allt från geniala insikter till misstag och rena fel.

Columbium. – År 1801 beskrev den brittiska mineralogen Charles Hatchett ett nytt mineral som hade sänts till British Museum från Connecticut. Eftersom mineralprovet kom från Amerika fick det nya mineralet namnet columbit¹. Ur detta mineral extraherade Hatchett fram en hittills okänd metall som han kallade columbium.

År 1802 upptäckte svensken Anders Gustaf Ekeberg ett nytt grundämne i mineralet tantalit² från Åbotrakten i Finland. Det nya grundämnet som mycket liknade columbium gav han namnet tantal³ efter den grekiska mytologins Tantalus, kung över Sipylus i Frygien, och den som avslöjade gudarnas hemligheter för människorna och därmed blev straffad av Zeus.

Den store engelske mineralogen William Hyde Wollaston föreslog dock 1809 att columbium och tantal var ett och samma grundämne och att Ekebergs beskrivning därför var fel.

Niob och pelopium. – Det dröjde till 1844 då den tyske kemisten Heinrich Rose kunde visa att det egentligen var Wollaston som hade fel. Rose återupprättade grundämnet tantal och Ekeberg genom att han beskrev tantal och två nya grundämnen som han funnit i tantalit från Bayern, niob⁴ och pelopium. I den grekiska mytologin är Niobe dotter och Pelops son till Tantalus.

Dianium. – Sedan kom mineralogen Franz von Kobell 1860 med sin beskrivning av grundämnet dianium som han funnit i tantalit från Finland.

ChristianWilhelm Blomstrand kunde fyra år senare, 1864, visa att grundämnena columbium niob och dianium existerade, men att ilmenium var en blandning av columbium och tantal. Redan 1861 hade dock Henri Etienne Sainte-Claire Deville och Damour tvivlat på existensen av dianium och föreslagit att det var identiskt med niob.

Ilmenium och neptunium. – År 1846 påstod tysken R. Hermann att han funnit ett nytt grundämne i mineralet samarskit [Y,REE,Fe²⁺,Fe³⁺,U,Th,Ca][Nb,Ta,Ti]O₄), nämligen ilmenium.

År 1877 beskrev Hermann efter en genomgående analys av columbit från Connecticut att ilmenium existerade som grundämne men även ytterligare ett nytt grundämne, neptunium. Detta kom dock inte att accepteras av många forskare.

Niob eller columbium? – Vid sekelskiftet återstog således grundämnesnamnen columbium, niob och tantal, men där columbium och niob var samma ämne. Namnet niob kom företrädesvis att användas i Europa medan columbium användes i USA.

Det dröjde ända till 1949 innan man på den femtonde Conference of the Union of Chemistry i Amsterdam kom överens om att grundämnet skulle heta niob. Detta bekräftades sedan 1950 av International Union of Pure and Applied Chemistry.

 ¹ Columbit är numera inte ett giltigt mineralnamn. "Columbit" är antingen ferrocolumbit (FeNb₂O₆, vanligast), manganocolumbit ([Mn,Fe][Nb,Ta]₂O₆) eller magnocolumbit ([Mg,Fe,Mn][Nb,Ta]₂O₆).

² Tantalit är numera inte ett giltigt mineralnamn. "Tantalit" är antingen ferrotantalit (FeTa₂O₆) eller manganotantalit (MnTa₂O₆)

³ Tantalum på engelska

⁴ Niobium på engelska

 De mesta av informationen i denna text är hämtad från Elementymology & Elements Multidict av Peter van der Krogt http://elements.vanderkrogt.net